Sorry folks - swedish today
Efter 4 timmars oavbrutet rapportskrivande känner jag att det är dags med lite mer avslappnade tankar och bloggande... PÅ SVENSKA.
Jag har läst Gillis Herlitz bok "Social grammatik - om social kompetens eller förmågan att umgås med folk".
I boken påpekas en skillnad som jag tycker är intressant, eftersom jag länge känt av den utan att kunna sätta fingret på det. Han påpekar nämligen skillnaden mellan utbildning och bildning.
Under 2 års tid bodde jag i Budapest och jag har dels jobbat, dels studerat ungerska. Jag kände direkt att det var någonting med den ungerska utbildningen som var alldeles annorlunda och först nu inser jag vad det var.
I Sverige går vi i grundskola, gymnasium, högskola/universitet för att få en utbildning. Målet är oftast att bli kompetenta inom ett område för att sedan få ett arbete inom detta.
I Budapest handlade allting om att kunna årtal, citera Shakespear, diskutera politik, historia, litteratur för att vara just - bildad.
Skillnaden är intressant om vi börjar fundera över varför vi lär. Strävar vi verkligen "bara" efter en utbildning för att ignorera det som faller utanför vårt intresseområde, eller vill vi hela tiden få information om historien och omvärlden?
Och hur kan man ställa begreppet livslångt lärande till detta? Vill vi leva för att lära oss, eller vill vi lära oss för att leva?
Jag har läst Gillis Herlitz bok "Social grammatik - om social kompetens eller förmågan att umgås med folk".
I boken påpekas en skillnad som jag tycker är intressant, eftersom jag länge känt av den utan att kunna sätta fingret på det. Han påpekar nämligen skillnaden mellan utbildning och bildning.
Under 2 års tid bodde jag i Budapest och jag har dels jobbat, dels studerat ungerska. Jag kände direkt att det var någonting med den ungerska utbildningen som var alldeles annorlunda och först nu inser jag vad det var.
I Sverige går vi i grundskola, gymnasium, högskola/universitet för att få en utbildning. Målet är oftast att bli kompetenta inom ett område för att sedan få ett arbete inom detta.
I Budapest handlade allting om att kunna årtal, citera Shakespear, diskutera politik, historia, litteratur för att vara just - bildad.
Skillnaden är intressant om vi börjar fundera över varför vi lär. Strävar vi verkligen "bara" efter en utbildning för att ignorera det som faller utanför vårt intresseområde, eller vill vi hela tiden få information om historien och omvärlden?
Och hur kan man ställa begreppet livslångt lärande till detta? Vill vi leva för att lära oss, eller vill vi lära oss för att leva?
Lifelong learning
Lately I've been way lost in the jungle of education.
What is actually qualified as knowledge and how can we reach that high level of education that we desire?
Can we ever learn enough?
Im busy writing my essay about a swot-analysis that I've been working on. One of the aspects is lifelong learning.
Im beginning to realize just how true it is that we learn our whole life. Every new situation we end up in, every new person we meet - they all help us, or maybe force us, to learn.
Wouldn't it be really interesting (read AWSOME) if we could learn through our work, our whole lives?
What a vision - to go to work and be guaranteed that education that you need every day, just to feel that you become a better, more developed person and a more competent employee every day!
If I look out the window right now, all I see is a rainy night in Halmstad, but it's a good feeling to know, that meanwhile, there is a lot of learning going on out there...
